Fakra om smaragdboan
Smaragdboa
Corallus Caninus
Smaragdboan är en av de vackraste sydamerikanska boaormarna. Arten kallades tidigare också hundhuvudboa. Ormen har ett spetsigt kilformat huvud och är mycket lik den gröna trädpytonormen. Övergången mellan huvud och hals är mycket tydlig. Den har en kraftig kropp som är sammanpressad från sidorna och har en vass rygg. Ormen är helt trädlevande, den kommer sällan ner till marken. Den har därför gripsvans. Ormen är grön med vita teckningar på ryggen och sidorna och har en kraftigt gul undersida och gula läpplåtar. Den har många värmekänsliga gropar på över och underläpparna. Groparna sitter, som på alla andra trädlevende boaormar mellan läpplåtarna. Hos pytonormarna (och därmed även hos grön trädpyton) sitter groparna mitt på läpplåtarna. Ormarna blir två till tre meter långa och lever i fuktiga tropiska skogar i Brasilien, Guyana, norra Bolivia och östra Peru. Den är mycket svår att upptäcka i lövverket tack vare den grönvita färgteckningen. När den är inaktiv ligger den oftast hoprullad på en gren med lika stor vikt på båda sidorna om grenen med den gula undersidan in mot grenen vilket gör den ännu svårare att upptäcka. Den har vanligen även tag med svansen om grenen, vilket är en effektiv livlina om något skulle få grenen att börja skaka. Ormen är aktiv i skymningen och på natten.
Corallus Caninus
Smaragdboan är en av de vackraste sydamerikanska boaormarna. Arten kallades tidigare också hundhuvudboa. Ormen har ett spetsigt kilformat huvud och är mycket lik den gröna trädpytonormen. Övergången mellan huvud och hals är mycket tydlig. Den har en kraftig kropp som är sammanpressad från sidorna och har en vass rygg. Ormen är helt trädlevande, den kommer sällan ner till marken. Den har därför gripsvans. Ormen är grön med vita teckningar på ryggen och sidorna och har en kraftigt gul undersida och gula läpplåtar. Den har många värmekänsliga gropar på över och underläpparna. Groparna sitter, som på alla andra trädlevende boaormar mellan läpplåtarna. Hos pytonormarna (och därmed även hos grön trädpyton) sitter groparna mitt på läpplåtarna. Ormarna blir två till tre meter långa och lever i fuktiga tropiska skogar i Brasilien, Guyana, norra Bolivia och östra Peru. Den är mycket svår att upptäcka i lövverket tack vare den grönvita färgteckningen. När den är inaktiv ligger den oftast hoprullad på en gren med lika stor vikt på båda sidorna om grenen med den gula undersidan in mot grenen vilket gör den ännu svårare att upptäcka. Den har vanligen även tag med svansen om grenen, vilket är en effektiv livlina om något skulle få grenen att börja skaka. Ormen är aktiv i skymningen och på natten.
Kommentarer
Trackback
